Igår kväll, när jag skulle borsta tänder, satte jag på radion och kom mitt in i ett program på P1, där de diskuterade arbetslöshet och vilka utbildningar som skolväsendet skall erbjuda för att möjliggöra att fler personer får jobb. Jag kom mitt in i den diskussionen och då hörde jag följande ifrån en man:

“Jag undrar varför ungdomar vill bli programmerare. Det är ju ett låglöneyrke och det finns så mycket konkurrens ifrån Indien, där de förresten troligtvis är duktigare. Varför väljer ungdomarna inte istället att bli elektriker? De tjänar bra med pengar.”

(Detta är inte angivet ordagrant, men nästan.)

Det är första gången som jag har tänkt att jag har ett låglöneyrke. Det känns lite konstigt. (Jag undrar verkligen vad en elektriker tjänar om min lön räknas som en låglönelön?) 

Jag kan inte tänka mig att det här verkligen är sant. Men jag håller med dem om att det tyvärr är alldeles för svårt att, efter avslutad utbildning, komma in på arbetsmarknaden. Detta tycker jag är väldigt tråkigt. Det känns som att min bransch verkligen håller på att åldras med mig. De flesta är fortfarande i samma ålder som mig och jag är 40 år.

Vi behöver verkligen de unga. De har ibland en annan syn och andra förväntningar på vad som man kan kräva av IT-system idag. De har bland annat en mycket stärre förståelse för Internet (över lag).